Ronneby_Bergslagen
Historia
Historiska resultat ger oss en inblick
Ronneby var orten under 1850-talet.
En gammal bild som illustrerar Ronneby’s vattenfallet i dess mitt.
Direktörsvillan i Brunnsparken kan ses som arkeologiskt bevis for den gamla stadens historia som går tillbaka till år 700 f.Kr. Namnet Ronneby kommer från Rotne a, “den rytande ån” som refererar till floder och vattenfall som finns i området. Redan 1231 omnämndes Ronneby i Kung Valdemars jordebok, medan det äldsta dokumenterade stadsprivilegiet gavs år 1387. Detta gör Ronneby till Sveriges äldsta stad, följt av Sölvesborg som erkändes år 1445.
Under 1200-talet observerades en okad stadsutveckling som följd av utökat sillfiske och dansk kungamakt som ledde till att en stad anlades där. Naturligt skydd från Ronneby bidrog som en vallgrav från tre håll, och i öster kompletterades skyddet ytterligare med en palissad och en grävd vallgrav som motsvarar dagens Prinsgatan. Staden hade också en stadsvakt som kombinerade skydd mot brand och ordningsvakt för intern skydd. Under 1400-talet bestod vaktstyrkan av cirka femton man. Vattenfallet i stadens centrala del blev dessutom en naturlig kraftkälla för att driva kvarnar i det område som idag kallas Mollebacken i Bergslagens del av staden.
Ronneby blodbad
Under 1100-talet uppfördes Heliga Kors kyrka och den blev en viktig plats under Ronneby blodbad som ägde rum den 4 september 1564. Vid denna tidpunkt hade den svenske kungen Erik XIV beställt en massaker som drabbade tusentals människor, bland annat män, kvinnor och barn. Det vatten som fanns nära kyrkan ska ha färgsatts rött av offrens blod. Några försökte ta sin tillflykt till kyrkan, och man kan fortfarande se den gamla kyrkporten med skador från yxhugg och brännmärken som bevisar angriparnas verkan. Båda den svenska och den danska sidan använde massakerns blodighet som propaganda; svenskarna för att visa en stor seger och danskarna för att visa på svenskarnas grymhet.
Den danska staden blir svensk
Trots den omfattande förstörelse som Ronneby blodbad hade orsakat, återuppbyggdes staden snabbt. Men den nådde inte tillbaka sin ursprungliga storhet, eftersom sjöfarten hade stor betydelse för många städer och Ronnebys hamn inte kunde underhålla sig. Även om friheter som att få bära livsmedel till Tyskland 1592 bjöds, hade staden svårt att växa. Det förbättrades inte av att Kristianopel 1600 fick stadsprivilegier. Idén var att Kristianopel skulle fungera som hamnen för Ronneby, och att städerna skulle konkurrera med Kalmar. Men avståndet mellan de båda städerna var för stort för att det skulle vara praktiskt och man fick två knaggligt fungerande städer.
Vid freden av Roskilde 1658, miste Kristianopel sina stadsrättigheter, medan Bodekull fick stadsrättigheter 1664. 1680 offentliggjordes det att Ronneby skulle flyttas till Karlskrona, samma ar drabbad staden av en brand, dock utan stor skada. 1684 tog en ny landshövding emot, och hotade med kraftåtgärder, for att fa de boende handlarna att lämna den svenska staden Ronneby.
For att uppmuntras till att flytta till Karlskrona, blev stadsprivilegierna for Ronneby utrustade. Under aret 1682-1686 tycks det ha varit en dubbel bosättningstrad; det vill saga att den manliga familjemedlemmen reste dit med huvuddelen av hushållet, medan några av släktingarna eller tjänarna stannade kvar i Ronneby, for att bevaka egendom. Som en konsekvens av detta, gav landshövdingen 1686 klartecken om att ta bort dörrar och fönster från hus som ägdes av borgare i Ronneby, och detta verkar ha efterlevts.
Kristi himmels farrsdag 1687, den sista aftonmassan hölls inne i Ronneby kyrka, som därefter blev en normal sockenkyrka.
Vid etableringen av Ronneby 1680 skapades ett “gevärsfaktori”, eller vapenfabrik, som skulle tillhandahålla musketer till den nybyggda örlogsstaden Karlskrona. Faktoriet låg i början vid Djupadal, men personalen och byggnaderna flyttades senare till Ronneby, nära vattenfallet. Med vattenkraften i Ronneby kunde man skapa verkstäder för att borra gevärspipor.
Ronneby hade mer än bara herrgården och bönderna som arbetade på stadens åkrar; kvarnarbetare vid vattenkvarnarna, garvare och kanske några färgare stannade kvar. I början av 1700-talet etablerades mindre fabriker som en vapensmedja och ett pottaskaffinaderi i Ronneby. År 1718 fick staden status som köpstad under Karlskrona. Det innebar att köpmän från Karlskrona kunde komma två gånger om året för att handla i Ronneby, men de och deras anställda fick inte stanna permanent. Många av husen runt omkring hyrdes ut under resten av året, vilket gjorde Ronneby till hem för ett stort antal “lösdrivare”. Bönderna på den gamla stadens åkrar kände ett behov av att inrätta en stadsförordning för att förbättra situationen. Att starta en krog verkade vara ett populärt sätt att tjäna pengar för Ronnebyborna, och bortsett från sjukhuset och källaren i det tidigare rådhuset sägs det finnas många krogar.
Vid slutet av 1700-talet förbättrades dock situationen. Under 1790-talet bestod Ronneby köping av 187 numrerade gårdar samt några nyuppförda tomter. Det fanns då ett tiotal handelsbodar, åtta garverier, tre färgerier, åtta skattepliktiga kvarnstenar, ett tjugotal hantverkare, två saftkokningsverkstäder, en stärkelsefabrik, en klädfabrik och en “stålbearbetningsfabrik”. År 1781 fick köpingen ett postkontor.
Under 1730-talet uppfördes ett fem våningar högt sockerraffinaderi för bearbetning av råsocker från Västindien på platsen där kulturcentret står idag. Sockerbruket lades ner på 1830-talet och byggnaden användes då som kopparsmältverk. Byggnaden brann ner 1872 och ersattes sedan av Kockums gjuteri, som nu är värd för Ronneby kulturcentrum.
Kurorten Ronneby
1705 upptäcktes Kurorten Ronneby, som har järnhaltiga kallor och som fram till sekelskiftet 1900 var landets enda kontinentala kurort. Idag har begreppet Ronneby brunn starkt förknippats med staden, vilket har påverkat dess stadsbild, som framfor allt syns genom träbebyggelse i schweizerstil Sträckningen av byggnaderna gar från Karon vid havet i söder, upp genom Ronneby an till brunnsområdet och vidare norrut till Blekan, for att till slut nå stadens centrum i norr.
Den 6 april 1864, uppskattningsvis 80 % av stadsbebyggelsen förstördes i en stor brand som drabbade staden. Efter en kommunalstämma den 26 april samma år, beslutade invånarna att återuppbygga staden på samma plats som innan, men med en ny stadsplan som innebar breda, raka gator, som Hus mans plan för Paris.
Nya trähus utgjorde en stor del av återuppbyggnaden av den nya kvartersstaden, några av dessa hade en sockel eller bottenvåning gjord av sten eller tegel, vilket följer tidens stadsplanering som syftar till att minska brandrisken i städerna. Av dessa hus är det relativt få som finns kvar eftersom stora antal revs under så kallade saneringsplaner i stadskärnan under början av 1960-talet. Samtidigt finns det ett antal goda exempel på både 1950- och 1960-talsarkitektur i innerstaden, som har ovanliga fasadmaterial som skivor av emaljplåt. Detta har en undersökt koppling till Kockums Emaljerverk och traditionen av emaljerade kar.
Ronneby hade en kunglig dansk vicekonsulat som var aktiv mellan 1872 och 1984, och det lades vid Gångbron vid Nedre Brunnsvägen intill Ronneby an. Fem vicekonsuler tjänade under denna period. Staden hade också kaserner som tillhörde Blekinge bataljon, som uppfördes under 1890-talet. Men dessa byggnader existerar inte länger, och pa samma plats finns nu stadens hälsocentrum med olika medicinska tjänster, inkluderande läkarstation, tandvård och apotek.
1889 markerade slutfasen av den nya spårvägsträckningen mellan Karlshamn och Karlskrona, med Ronneby som det valda stället för bolagets huvudkontor. Det byggdes även en bibana till hamnen i Ronneby, med stopp vid Brunnshotellet på den andra sidan av Ronneby ån. För att komplettera järnvägsförbindelserna, trafikerade passagerarfartygen Ronneby och Blekinge Ronneby ån och dess omgivande städer fram till år 1889. Inom detta område fanns även en smalspårig järnväg, Bredåkra Tingsryds Järnväg, som gav Ronneby förbindelse med Tingsryd.
Mellan åren 1900 och 1930-talet hade Ronneby Ångslups AB det ansvariga för transporten mellan skärgården och staden. Företaget hade fem ångslupar i sin flotta, bland annat Karo, Freja och Turist. Slutpunkterna låg vid Strandgatan och Radhuset. I samband med det stadsomvandlingsprojekt som genomfördes 2014 har brygg platser återupprättats vid Strandgatan. Idag trafikeras dock endast fritidsbåtar dessa platser.
Ronneby hade varit en kyrkstad i Ronneby socken och ingick i 1862 års kommunreform av Köpings municipalsamhälle som Ronneby stad. Detta ändrades sedan den 1 december 1882 till Ronneby stad, som sedan utökades till att omfatta de omgivande socknarna/landskommunerna 1967 innan det införlivades i Ronneby kommun 1971, där Ronneby har varit centralort sedan dess.
Religiositet har alltid varit en del av Ronneby samhälle och staden.
Fran åren 1882 till 1944 var Orten en del av Medel stads tingslag, och anslöts därefter till domkretsen för Ronneby radhus rätt. Under perioden 1948 till 1970 återförenades den med Östra och
Historiska resultat ger oss en inblick
Ronneby var orten under 1850-talet.
En gammal bild som illustrerar Ronneby’s vattenfallet i dess mitt.
Direktörsvillan i Brunnsparken kan ses som arkeologiskt bevis for den gamla stadens historia som går tillbaka till år 700 f.Kr. Namnet Ronneby kommer från Rotne a, “den rytande ån” som refererar till floder och vattenfall som finns i området. Redan 1231 omnämndes Ronneby i Kung Valdemars jordebok, medan det äldsta dokumenterade stadsprivilegiet gavs år 1387. Detta gör Ronneby till Sveriges äldsta stad, följt av Sölvesborg som erkändes år 1445.
Under 1200-talet observerades en okad stadsutveckling som följd av utökat sillfiske och dansk kungamakt som ledde till att en stad anlades där. Naturligt skydd från Ronneby bidrog som en vallgrav från tre håll, och i öster kompletterades skyddet ytterligare med en palissad och en grävd vallgrav som motsvarar dagens Prinsgatan. Staden hade också en stadsvakt som kombinerade skydd mot brand och ordningsvakt för intern skydd. Under 1400-talet bestod vaktstyrkan av cirka femton man. Vattenfallet i stadens centrala del blev dessutom en naturlig kraftkälla för att driva kvarnar i det område som idag kallas Mollebacken i Bergslagens del av staden.
Under 1100-talet uppfördes Heliga Kors kyrka och den blev en viktig plats under Ronneby blodbad som ägde rum den 4 september 1564. Vid denna tidpunkt hade den svenske kungen Erik XIV beställt en massaker som drabbade tusentals människor, bland annat män, kvinnor och barn. Det vatten som fanns nära kyrkan ska ha färgsatts rött av offrens blod. Några försökte ta sin tillflykt till kyrkan, och man kan fortfarande se den gamla kyrkporten med skador från yxhugg och brännmärken som bevisar angriparnas verkan. Båda den svenska och den danska sidan använde massakerns blodighet som propaganda; svenskarna för att visa en stor seger och danskarna för att visa på svenskarnas grymhet.
Trots den omfattande förstörelse som Ronneby blodbad hade orsakat, återuppbyggdes staden snabbt. Men den nådde inte tillbaka sin ursprungliga storhet, eftersom sjöfarten hade stor betydelse för många städer och Ronnebys hamn inte kunde underhålla sig. Även om friheter som att få bära livsmedel till Tyskland 1592 bjöds, hade staden svårt att växa. Det förbättrades inte av att Kristianopel 1600 fick stadsprivilegier. Idén var att Kristianopel skulle fungera som hamnen för Ronneby, och att städerna skulle konkurrera med Kalmar. Men avståndet mellan de båda städerna var för stort för att det skulle vara praktiskt och man fick två knaggligt fungerande städer.
Vid freden av Roskilde 1658, miste Kristianopel sina stadsrättigheter, medan Bodekull fick stadsrättigheter 1664. 1680 offentliggjordes det att Ronneby skulle flyttas till Karlskrona, samma ar drabbad staden av en brand, dock utan stor skada. 1684 tog en ny landshövding emot, och hotade med kraftåtgärder, for att fa de boende handlarna att lämna den svenska staden Ronneby.
For att uppmuntras till att flytta till Karlskrona, blev stadsprivilegierna for Ronneby utrustade. Under aret 1682-1686 tycks det ha varit en dubbel bosättningstrad; det vill saga att den manliga familjemedlemmen reste dit med huvuddelen av hushållet, medan några av släktingarna eller tjänarna stannade kvar i Ronneby, for att bevaka egendom. Som en konsekvens av detta, gav landshövdingen 1686 klartecken om att ta bort dörrar och fönster från hus som ägdes av borgare i Ronneby, och detta verkar ha efterlevts.
Kristi himmels farsdag 1687, den sista aftonmassan hölls inne i Ronneby kyrka, som därefter blev en normal sockenkyrka.
Vid etableringen av Ronneby 1680 skapades ett “gevärsfaktori”, eller vapenfabrik, som skulle tillhandahålla muskteer till den nybyggda örlogsstaden Karlskrona. Faktoriet låg i början vid Djupadal, men personalen och byggnaderna flyttades senare till Ronneby, nära vattenfallet. Med vattenkraften i Ronneby kunde man skapa verkstäder för att borra gevärspipor.
Ronneby hade mer än bara herrgården och bönderna som arbetade på stadens åkrar; kvarnarbetare vid vattenkvarnarna, garvare och kanske några färgare stannade kvar. I början av 1700-talet etablerades mindre fabriker som en vapensmedja och ett pottaskaffinaderi i Ronneby. År 1718 fick staden status som köpstad under Karlskrona. Det innebar att köpmän från Karlskrona kunde komma två gånger om året för att handla i Ronneby, men de och deras anställda fick inte stanna permanent. Många av husen runt omkring hyrdes ut under resten av året, vilket gjorde Ronneby till hem för ett stort antal “lösdrivare”. Bönderna på den gamla stadens åkrar kände ett behov av att inrätta en stadsförordning för att förbättra situationen. Att starta en krog verkade vara ett populärt sätt att tjäna pengar för Ronnebyborna, och bortsett från sjukhuset och källaren i det tidigare rådhuset sägs det finnas många krogar.
Vid slutet av 1700-talet förbättrades dock situationen. Under 1790-talet bestod Ronneby köping av 187 numrerade gårdar samt några nyuppförda tomter. Det fanns då ett tiotal handelsbodar, åtta garverier, tre färgerier, åtta skattepliktiga kvarnstenar, ett tjugotal hantverkare, två saftkokningsverkstäder, en stärkelsefabrik, en klädfabrik och en “stålbearbetningsfabrik”. År 1781 fick köpingen ett postkontor.
Under 1730-talet uppfördes ett fem våningar högt sockerraffinaderi för bearbetning av råsocker från Västindien på platsen där kulturcentret står idag. Sockerbruket lades ner på 1830-talet och byggnaden användes då som kopparsmältverk. Byggnaden brann ner 1872 och ersattes sedan av Kockums gjuteri, som nu är värd för Ronneby kulturcentrum.
1705 upptäcktes Kurorten Ronneby, som har järnhaltiga kallor och som fram till sekelskiftet 1900 var landets enda kontinentala kurort. Idag har begreppet Ronneby brunn starkt förknippats med staden, vilket har påverkat dess stadsbild, som framfor allt syns genom träbebyggelse i schweizerstil Sträckningen av byggnaderna gar från Karon vid havet i söder, upp genom Ronneby an till brunnsområdet och vidare norrut till Blekan, for att till slut nå stadens centrum i norr.
Den 6 april 1864, uppskattningsvis 80 % av stadsbebyggelsen förstördes i en stor brand som drabbade staden. Efter en kommunalstämma den 26 april samma år, beslutade invånarna att återuppbygga staden på samma plats som innan, men med en ny stadsplan som innebar breda, raka gator, som Hus mans plan för Paris.
Nya trähus utgjorde en stor del av återuppbyggnaden av den nya kvartersstaden, några av dessa hade en sockel eller bottenvåning gjord av sten eller tegel, vilket följer tidens stadsplanering som syftar till att minska brandrisken i städerna. Av dessa hus är det relativt få som finns kvar eftersom stora antal revs under så kallade saneringsplaner i stadskärnan under början av 1960-talet. Samtidigt finns det ett antal goda exempel på både 1950- och 1960-talsarkitektur i innerstaden, som har ovanliga fasadmaterial som skivor av emaljplåt. Detta har en undersökt koppling till Kockums emaljerverk och traditionen av emaljerade kar.
Ronneby hade en kunglig dansk vicekonsulat som var aktiv mellan 1872 och 1984, och det lades vid Gångbron vid Nedre Brunnsvägen intill Ronneby an. Fem vicekonsuler tjänade under denna period. Staden hade också kaserner som tillhörde Blekinge bataljon, som uppfördes under 1890-talet. Men dessa byggnader existerar inte länger, och pa samma plats finns nu stadens hälsocentrum med olika medicinska tjänster, inkluderande läkarstation, tandvård och apotek.
Historiska kommunikationer
1889 markerade slutfasen av den nya spårvägsträckningen mellan Karlshamn och Karlskrona, med Ronneby som det valda stället för bolagets huvudkontor. Det byggdes även en bibana till hamnen i Ronneby, med stopp vid Brunnshotellet på den andra sidan av Ronneby ån. För att komplettera järnvägsförbindelserna, trafikerade passagerarfartygen Ronneby och Blekinge Ronneby ån och dess omgivande städer fram till år 1889. Inom detta område fanns även en smalspårig järnväg, Bredåkra Tingsryds Järnväg, som gav Ronneby förbindelse med Tingsryd.
Mellan åren 1900 och 1930-talet hade Ronneby Ångslups AB det ansvariga för transporten mellan skärgården och staden. Företaget hade fem ångslupar i sin flotta, bland annat Karo, Freja och Turist. Slutpunkterna låg vid Strandgatan och Radhuset. I samband med det stadsomvandlingsprojekt som genomfördes 2014 har brygg platser återupprättats vid Strandgatan. Idag trafikeras dock endast fritidsbåtar dessa platser.
Ronneby hade varit en kyrkstad i Ronneby socken och ingick i 1862 års kommunreform av Köpings municipalsamhälle som Ronneby stad. Detta ändrades sedan den 1 december 1882 till Ronneby stad, som sedan utökades till att omfatta de omgivande socknarna/landskommunerna 1967 innan det införlivades i Ronneby kommun 1971, där Ronneby har varit centralort sedan dess.
Religiositet har alltid varit en del av Ronneby samhälle och staden.
Fran åren 1882 till 1944 var Orten en del av Medel stads tingslag, och anslöts därefter till domkretsen för Ronneby radhus rätt. Under perioden 1948 till 1970 återförenades den med Östra och medelstads domsagas tingslag. Från 1971 till 1974 var Ronneby en del av Östra och medelstads domsaga, följt av att den från 1975 till 2001 blev en del av Ronneby domsaga. Sedan 2001 är Orten en del av Blekinge domsaga.
Ronneby befinner sig i ett bergigt landskap, pa kanten av en glaciär som bildades under istiden. Det historiska centrumet ligger pa en av de högsta punkterna och omgivs av en kuperad terräng. Det finns en stor mängd vegetationsbildning mellan stadsdelarna, da de brantaste områdena inte har bebyggts utan istället som naturområden. Dessa ligger ofta pa kullar och asar ovanför det bebyggda i dalgångarna. Skogarna som omkring staden bestar av ekar och tallar, dar tallarna vanligtvis vaxer i de torrare områdena och ekarna nedanför dem. Berggrunden utmarker sig bade i stadsbilden och pa landsbygden genom branta klippväggar och klippgrottor.
Ronneby, som är en stad, har haft en utveckling som har varit påverkad av de flera sjöar och vattendrag som är en del av stadens rekreationsområden. Alla har haft sin del till att göra för stadsutvecklingen.
Med hjälp av en alternativ ordföljd kan samma koncept uttryckas på följande sätt: Genom att variera textens struktur utan att ändra dess innebörd eller sammanhang kan plagiering undvikas.
domsagas tingslag. Från 1971 till 1974 var Ronneby en del av Östra och Medelstads domsaga, följt av att den från 1975 till 2001 blev en del av Ronneby domsaga. Sedan 2001 är Orten en del av Blekinge domsaga.
Ronneby befinner sig i ett bergigt landskap, pa kanten av en glaciär som bildades under istiden. Det historiska centrumet ligger pa en av de högsta punkterna och omgivs av en kuperad terräng. Det finns en stor mängd vegetationsbildning mellan stadsdelarna, da de brantaste områdena inte har bebyggts utan istället som naturområden. Dessa ligger ofta pa kullar och asar ovanför det bebyggda i dalgångarna. Skogarna som omkring staden bestar av ekar och tallar, dar tallarna vanligtvis vaxer i de torrare områdena och ekarna nedanför dem. Berggrunden utmarker sig bade i stadsbilden och pa landsbygden genom branta klippväggar och klippgrottor.
Ronneby, som är en stad, har haft en utveckling som har varit påverkad av de flera sjöar och vattendrag som är en del av stadens rekreationsområden. Alla har haft sin del till att göra för stadsutvecklingen.
Med hjälp av en alternativ ordföljd kan samma koncept uttryckas på följande sätt: Genom att variera textens struktur utan att ändra dess innebörd eller sammanhang kan plagiering undvikas.
Landskap
Ronneby ligger i ett kuperat landskap i utkanten av ett sprickdalslandskap som formades under istiden. Stadens historiska centrum ligger på en av landskapets högsta punkter med ett bördigt ådalslandskap runtomkring. Staden har en hög andel grönska som ligger insprängd mellan olika stadsdelar tack vare att den kuperade terrängen där de brantaste delarna inte har bebyggts utan istället blivit brönområden. Ofta är dessa placerade på kullar och höjdryggar ovanför bebyggelsen i dalgångarna. Skogar och grönområden runt staden består i hög grad av ek och tall där tallskogarna ofta ligger högst belägna i mer torra områden och ekskogarna strax nedanför. Vanligt förekommande i landskapet är att urberget framträder i så väl stads- som landskapsbilden genom branta klippväggar och berghällar.
Visits: 42
